wow
wooow. jaag haar bråkkat meed min vpappa idaag. Deet var faaktiskt riktiikt hemskt. Fiick även vetta att han leser dena blogg (gr8). Såå - komer intee skrivva oom det här. Meen jaag kann sega attt det haandla omm min finasteee pojkansvän, hämrezan, bejtyg, attt jag inte bereettar saker for hunum (tydliiigen haar inte min vmor jort det haller..) samt aaaaallt annnaat. haan totaaalt balla ur ok jick for långt. (jaag vet snyg stavnig - pga att hann leser & översatter) Men jaag menar WOWOWOWOW..
mamma, pappa och ellinor - jag älskar er.
och:
papreena komer snaart som ni moste skjiva undre.
moste barra hita en datorr med skaner - for jaag far inte lona deraz.
mamma, pappa och ellinor - jag älskar er.
och:
papreena komer snaart som ni moste skjiva undre.
moste barra hita en datorr med skaner - for jaag far inte lona deraz.
Torsdag
hade en rätt okej dag idag, missade nästan bussen till skolan, hade mattetest (gick ifs rätt bra), hade vikarie (läs vi hade en militär jävel) på us history, jag glömde lunchpengar, vi hade hälsa test, vi sprang en mil på idrotten, jag var överdrivet trött och bara flummade runt på kören. Sen var det åka buss hem och lyssna på fin musik - höjdpunkten. Sen åkte vi och kolla på cordells träning, sen var det volleyboll med kyrkan.
Nu sitter jag här och tuggar på en macka och ska snart ta en dusch, imorgon är det fredag - fätt!
tooniiight I'm goiiing haave myseelf a reaal good tiiime
Var på "good time" och åt med Carol idag medans cordell hade träning. Jättemysigt att bara sitta och prata om allt och ingenting. Vore det inte för henne skulle min tid här i michigan inte ens vara hälften så rolig (fick jag till det rätt nu?!). Hon är så fin hon!
Imorgon är det torsdag, jag har redan beskrivit vad som väntas. Funderar även på att dra till kyrkan på kvällen, de har nattvolleyboll klockan 7-9 imorgon kväll. - ska prata med sam imorgon i skolan och kolla om han ska gå!
Nu är klockan halv 12 här och jag är "trött som döööööö-den, vinterns korta dar är låååånga i år"
TA INGEN SKIT!
Sitter i mitt rum nu och har packat ner lite saker i paket som ska skickas till sverige. Trotts att jag har haft en jättemysig kväll så sitter jag här och deppar för mig själv.
Ni ska veta att det är inte lätt att vara här, det är långt ifrån lätt. Men jag har klarat snart 40 dagar - jag är as stolt. Men det verkar som att jag är den enda. Just nu känns det bara bajs bajs bajs. De ända som verkligen stöttar mitt val är min finafinafinaste familj (därbland min pojkvän), några fina utbytesstudenter, vissa fina läsare och mina fina klasskompis melinda.
Jag vill också att ni ska veta att det är inte ett lätt val att välja att åka hem, jag har verkligen grubblat på det länge - skrivit säkert 435 listor med för och nackdelar, gett det nya chanser och verkligen försökt. Men jag har faktiskt gjort mitt val nu, jag valde att följa magkänslan och trotts att det verkligen inte är ett lätt val så har jag gjort det.
Och just nu känns det bara så sjukt ovärt att komma hem till vardagen - jag blev as glad häromdagen när jag loggade in på datorn. MASSA mejl från vänner, facebook meddelande och allt - DE SAKNAR MIG va min första tanke.
Alla löd typ såhär " nej stanna, du kan inte ge upp. du kommer ångra dig föralltid - åk inte "
Jag blir bara ledsen och irreterad när jag läser det - förlåt - men de flesta av er har inte ens en aning om hur det är att vara här. Och det vore så skönt att bara känna all kärlek strömma till än när man gått igenom något svårt och gjort ett svårt val - istället för att alla bara säger att man väljer fel.
Jag som är så stolt över det jag har gjort, ni får mig bara att känna mig så sjukt misslyckad och svag - istället för tvärtom som jag kände för några dagar sedan.
så nu får ni välja, antingen stöttar ni mitt val och tar emot mig med öppna armar - eller så håller ni era tankar för er själva, för jag orkar inte bli ner klankad på längre. Det spelar ingen roll hur mycket kärlek ni menar det med, ni får mig att känna mig så jävla dålig.
- så. nu ska jag vara positiv! PUSS
Ni ska veta att det är inte lätt att vara här, det är långt ifrån lätt. Men jag har klarat snart 40 dagar - jag är as stolt. Men det verkar som att jag är den enda. Just nu känns det bara bajs bajs bajs. De ända som verkligen stöttar mitt val är min finafinafinaste familj (därbland min pojkvän), några fina utbytesstudenter, vissa fina läsare och mina fina klasskompis melinda.
Jag vill också att ni ska veta att det är inte ett lätt val att välja att åka hem, jag har verkligen grubblat på det länge - skrivit säkert 435 listor med för och nackdelar, gett det nya chanser och verkligen försökt. Men jag har faktiskt gjort mitt val nu, jag valde att följa magkänslan och trotts att det verkligen inte är ett lätt val så har jag gjort det.
Och just nu känns det bara så sjukt ovärt att komma hem till vardagen - jag blev as glad häromdagen när jag loggade in på datorn. MASSA mejl från vänner, facebook meddelande och allt - DE SAKNAR MIG va min första tanke.
Alla löd typ såhär " nej stanna, du kan inte ge upp. du kommer ångra dig föralltid - åk inte "
Jag blir bara ledsen och irreterad när jag läser det - förlåt - men de flesta av er har inte ens en aning om hur det är att vara här. Och det vore så skönt att bara känna all kärlek strömma till än när man gått igenom något svårt och gjort ett svårt val - istället för att alla bara säger att man väljer fel.
Jag som är så stolt över det jag har gjort, ni får mig bara att känna mig så sjukt misslyckad och svag - istället för tvärtom som jag kände för några dagar sedan.
så nu får ni välja, antingen stöttar ni mitt val och tar emot mig med öppna armar - eller så håller ni era tankar för er själva, för jag orkar inte bli ner klankad på längre. Det spelar ingen roll hur mycket kärlek ni menar det med, ni får mig att känna mig så jävla dålig.
- så. nu ska jag vara positiv! PUSS
Hej hopp gummi snopp!
Skriver dethär inlägget i Word-program nu. Nämligen så att familjen har stängt av internet och gömt internet-dosan som man måste tycka igång. - känns faktiskt väldigt fel.
får fråga efter den ikväll, nu ska jag iväg och träffa Carol, vi ska köpa en mobil till henne och sen ut och äta. jag gillar det. Jag ska även träffa min area rep. och planera lite.
Idag fick jag 100% på en matte quiz och 30 fel på historiaprovet (haha) - dock av 80 samt 6fel på en hälsa quiz.
Imorgon är det matte test, hälsa test och gymet på idrotten.
Go lions!
Ikväll ska jag försöka packa ihop lite grejer i paket - ska skicka iväg de i helgen tänkte jag, så att det är klart!
Jag är glad idag, för jag har lyssnat på fin musik hela eftermiddagen och bara varit så himla stolt över mig själv.
PUSS
får fråga efter den ikväll, nu ska jag iväg och träffa Carol, vi ska köpa en mobil till henne och sen ut och äta. jag gillar det. Jag ska även träffa min area rep. och planera lite.
Idag fick jag 100% på en matte quiz och 30 fel på historiaprovet (haha) - dock av 80 samt 6fel på en hälsa quiz.
Imorgon är det matte test, hälsa test och gymet på idrotten.
Go lions!
Ikväll ska jag försöka packa ihop lite grejer i paket - ska skicka iväg de i helgen tänkte jag, så att det är klart!
Jag är glad idag, för jag har lyssnat på fin musik hela eftermiddagen och bara varit så himla stolt över mig själv.
PUSS
dansa fastän hjärtat brister.
klockan är 11:15 - vid denna tiden brukar jag sova som en gris här. Men idag tänkte jag göra ett undantag - jag sitter och skriver CV och personligtbrev och mår rätt bra. Har haft ett fin-fint samtal med Michelle idag - återkommer med resultatet av det.
Såg föresten mina betyg idag, än så länge.
Idrott - A
Hälsa - A
Matte - A
Kör - A+
US history - C-
föresten!
fick äntligen mitt paket idag. trodde verkligen att mina älskade ridkläder skulle vara borta föralltid.
det gjorde mig lite glad faktiskt.
fin musik.
min favorit just nu.
jag älskar faktiskt att bara sitta på bussen i 2h och bara höra denna. Det är bra för en social-varg (?) som mig att vara här. Jag är så mycket ensam, har tid och tänka och jag har kommit fram till att jag gillar att tänka. Det är rätt intressant att bara vara ibland - att ha tråkigt.
one way or another
idag hade jag matte test som gav mig A+, historiaquiz som gav mig C, hälsa uppgift som taaack vaaare ccccp uuungar gaav miiig C (skriiiiver koonstigt iblaand så atttt foolk inte kaan översäätta med gooooogle).
sen hade jag idrott på gymmet - JOBBIGT men härligt, samt allvarligt prat på kören. vissa där är bara cp - men det är så kul ändå. Imorgon ska jag vara som assistens på kören, Mr. Rosens högra hand som han beskrev det. Jag ska alltså vara som en liten extra lärare som hjälper de som behöver hjälp, skriver upp de som pratar för mycket, låter folk gå på toaletten och säger vad jag tycker och tänker om allt. Ska bli rätt kul.
pratade även med mrs. Shomaker idag - så nu är jag ute ur musikalen. Känns såklart lite segt, men ändå det ända rätta faktiskt. Efter skolan åkte jag skolbuss hem, lite fustrerande att det tar 4 minuter med bil att åka hem, 2h med skolbussen. Men jag gillar det ändå, jag lyssnar på fin musik, kollar på allt det vackra här i Michigan och bara försvinner i mig själv.
På bilden ser ni en brownie som var mitt mellanmål under bussfärden. haha. tycker den är gullig!
as fätt!
jag älskar älskar älskar min nya design - är den inte finast i världen?
och allt tack vare finafina erika som är min personliga blogg-designare.
Lyckans ost.
Vet ni vad?
Nu ska jag skriva en lista på allt jag är lycklig över:
- jag är lycklig över att jag har en sån fin familj som stöttar mig till 100% i allt jag gör, och som förstår mig i alla lägen. En familj som jag vet gör allt för mig, jag menar bara - de skickade iväg mig hit, de åkte 8h och hämtade mig på emmaboda för att jag inte orkade vara kvar, de köper världens finaste häst till mig, de ger mig all kärlek jag behöver, de har uppfostrat mig till den personen jag vill vara. De låter mig vara den jag vill vara och de älskar mig.
- jag är lycklig som har världens finaste vänner som alltid alltid alltid finns där för mig, när livet äger-vinäger och när det suger. Jag kan verkligen vara mig själv med de och jag vet att de oftast tycker om mig ändå. Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och prata om det skulle behövas, de åker med på alla möjliga konstiga äventyr som jag drar med de på och de är bara så himla underbara måsten i mitt liv.
- jag är lycklig som går på en sån fin skola med några av de viktigaste människorna i mitt liv. Det var där det hela började, kom dit som en osäker fjortis med löshår och scenskräck. Oj vad jag har förändrats, jag har växt till en helt annan nivå och träffat de mest underbara människorna.. Ingen nämd och ingen glömt - men mina älskade smusar, jag har förstått nu att jag aldrig kommer ha ett gäng som er runt mig igen. Jag älskar er allihopa så väldigt mycket. Och skolan, wow. Fmg - film och musikgymnasiet, jag vet inte om jag ska säga sveriges eller världens bästa skola..
- jag är lycklig som kommer få dela hela mitt liv med min allra bästavän och min största kärlek någonsin. Jag har världens bästa pojkvän där hemma, som varjedag skriver mejl som jag läser för att orka gå till skolan. Han stöttar mig i allt jag gör, alla val jag tar och finns alltid där för mig. Han är min andra hälft, det viktigaste jag har och mitt liv. Ibland vet man saker, och jag vet att han är den jag vill leva mitt liv med. Han är alldeles för bra för mig egentligen, men jag vill ha honom ändå.
- jag är lycklig som har friheten hemma i sverige, jag kan ta mig dit jag vill, jag har en familj som litar på mig så jag behöver inte ha någon som beskyddar mig hela tiden. Jag kan ta hand om mig själv och göra mitt liv tilll exakt som jag vill ha det.
- jag är lycklig som tror på mig själv så pass mycket att jag kan åka hem härifrån med flaggan i topp. Jag är lycklig som under de senaste 3 åren växt enormt som individ och lärt mig att ta hand om mig själv och gå min egen väg. Jag känner att detta är fel, jag stannar 1 månad sen åker jag hem. - jag har växt lite mer, jag har fått nytt persperktiv på livet och framförallt så har jag varit helt ensam iväg från allt annat i 1 månad. Jag menar visst, 10 månader är sjukt länge - men 1 månad är faktiskt också väldigt länge att vara själv i ett land där man inte känner någon, gå i en helt annorlunda skola och bara upptäcka en helt annan kultur. Jag är så jävla stolt över att jag har klarat dethär.
andra saker jag är lycklig över:
min personlighet, mitt fina hus i sverige, att jag har världens finaste häst hemma, att jag har två av världens bästa hundar, att jag bor i finafina sverige där allt är underbart, att jag har världens gulligaste vänner som stöttar mig vid bloggen när livet suger här, att jag har tillgång till pengar, mat och sällskap när jag behöver det
Nu ska jag skriva en lista på allt jag är lycklig över:
- jag är lycklig över att jag har en sån fin familj som stöttar mig till 100% i allt jag gör, och som förstår mig i alla lägen. En familj som jag vet gör allt för mig, jag menar bara - de skickade iväg mig hit, de åkte 8h och hämtade mig på emmaboda för att jag inte orkade vara kvar, de köper världens finaste häst till mig, de ger mig all kärlek jag behöver, de har uppfostrat mig till den personen jag vill vara. De låter mig vara den jag vill vara och de älskar mig.
- jag är lycklig som har världens finaste vänner som alltid alltid alltid finns där för mig, när livet äger-vinäger och när det suger. Jag kan verkligen vara mig själv med de och jag vet att de oftast tycker om mig ändå. Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och prata om det skulle behövas, de åker med på alla möjliga konstiga äventyr som jag drar med de på och de är bara så himla underbara måsten i mitt liv.
- jag är lycklig som går på en sån fin skola med några av de viktigaste människorna i mitt liv. Det var där det hela började, kom dit som en osäker fjortis med löshår och scenskräck. Oj vad jag har förändrats, jag har växt till en helt annan nivå och träffat de mest underbara människorna.. Ingen nämd och ingen glömt - men mina älskade smusar, jag har förstått nu att jag aldrig kommer ha ett gäng som er runt mig igen. Jag älskar er allihopa så väldigt mycket. Och skolan, wow. Fmg - film och musikgymnasiet, jag vet inte om jag ska säga sveriges eller världens bästa skola..
- jag är lycklig som kommer få dela hela mitt liv med min allra bästavän och min största kärlek någonsin. Jag har världens bästa pojkvän där hemma, som varjedag skriver mejl som jag läser för att orka gå till skolan. Han stöttar mig i allt jag gör, alla val jag tar och finns alltid där för mig. Han är min andra hälft, det viktigaste jag har och mitt liv. Ibland vet man saker, och jag vet att han är den jag vill leva mitt liv med. Han är alldeles för bra för mig egentligen, men jag vill ha honom ändå.
- jag är lycklig som har friheten hemma i sverige, jag kan ta mig dit jag vill, jag har en familj som litar på mig så jag behöver inte ha någon som beskyddar mig hela tiden. Jag kan ta hand om mig själv och göra mitt liv tilll exakt som jag vill ha det.
- jag är lycklig som tror på mig själv så pass mycket att jag kan åka hem härifrån med flaggan i topp. Jag är lycklig som under de senaste 3 åren växt enormt som individ och lärt mig att ta hand om mig själv och gå min egen väg. Jag känner att detta är fel, jag stannar 1 månad sen åker jag hem. - jag har växt lite mer, jag har fått nytt persperktiv på livet och framförallt så har jag varit helt ensam iväg från allt annat i 1 månad. Jag menar visst, 10 månader är sjukt länge - men 1 månad är faktiskt också väldigt länge att vara själv i ett land där man inte känner någon, gå i en helt annorlunda skola och bara upptäcka en helt annan kultur. Jag är så jävla stolt över att jag har klarat dethär.
andra saker jag är lycklig över:
min personlighet, mitt fina hus i sverige, att jag har världens finaste häst hemma, att jag har två av världens bästa hundar, att jag bor i finafina sverige där allt är underbart, att jag har världens gulligaste vänner som stöttar mig vid bloggen när livet suger här, att jag har tillgång till pengar, mat och sällskap när jag behöver det
babe
Idag kom mitt paket äntligen (trodde jag). Det visade sig vara paket nr 2, as weird att det kom först med tanken på att det andra skickades ungefär 2veckor innan. Men det innehöll kläder, mössa och vantar, min fina fjällrävenryggsäck och godis. Djungelvrålspåsen är redan öppen.
Jag pratade förövrigt med Michelle idag ang att åka hem, hon förstod och det var fint. vi satt och grät båda två. Jag ska iallafall prata med min area rep om det nu. För jag har näst intill fattat ett beslut att avsluta mitt år. Inte HÄR och NU, men jag kommer att avsluta det.
Känns inte värt det, när man ska sitta med gråten i halsen på lektionerna i skolan. Denna resa har gett mig så sjukt mycket att ni anar inte..
Nu är det mat och cordellsträning. Jag skippade Musikalen idag för att prata med michelle, ska maila Sara Shomaker (musikaltjejen) ang mitt val så att hon vet.
Men vet ni, jag är fortfarande en vinnare som kommit såhär långt!
Jag pratade förövrigt med Michelle idag ang att åka hem, hon förstod och det var fint. vi satt och grät båda två. Jag ska iallafall prata med min area rep om det nu. För jag har näst intill fattat ett beslut att avsluta mitt år. Inte HÄR och NU, men jag kommer att avsluta det.
Känns inte värt det, när man ska sitta med gråten i halsen på lektionerna i skolan. Denna resa har gett mig så sjukt mycket att ni anar inte..
Nu är det mat och cordellsträning. Jag skippade Musikalen idag för att prata med michelle, ska maila Sara Shomaker (musikaltjejen) ang mitt val så att hon vet.
Men vet ni, jag är fortfarande en vinnare som kommit såhär långt!
handen på hjärtat
Vet ni vad jag tror?
Jag tror att jag tog det här valet lite för förhastat, för att kolla ifall mamma och pappa skulle låta mig åka. Jag menar, många som åker har drömt om det sedan de var små. Det gick så fort för mig..
Jag känner redan lite att "okej, this is it - nu har jag testat dethär" Känns som jag redan utvecklats massor och fattat lite mer, mest av allt så tror jag att jag förstått hur bra jag egentligen har det. Det är jobbigt att vara här ibland, allt är så olikt det jag är van vid, det jag gillar. När man ska göra familjjära saker här åker man och kollar på cordells träningar, åker på garageloppis och kollar på skräp och allt är så annorlunda mot vad jag gillar.
Jag gillar familjen, trotts att de är lite tråkiga ibland och jag har inte fått några så nära vänner än så att man kan hitta på saker utanför skolan. Så det blir att om det inte är skola, musikalrep eller cordellsträningar så sitter man bara och sitter.
Det är så lätt att skryta om att man ska spendera ett år i usa utan att ens tänka på hur mycket det påverkar än phsykiskt.
Det känns som att jag så mycket hellre skulle vilja hitta på andra saker än att vara här i 34587år till. - förstår ni vad jag menar?
Det är inte min grej att vara här, jag saknar att kunna sätta mig i bastun eller höja temperaturen på elementet när jag fryser. Nu förtiden sover jag med vinterjacka,
huset saknar isoering och mitt ena fönster går inte ritkigt att stänga. jag har försökt täcka för det med strumpor - men det hjälper inte så mycket.
Alla dagar ser lika dana ut ungedär.
alla skoldagar iallfall
måndag: skola - musikal - cordellsträning - plugga - sova
tisdag: skola - musikal - cordellsträning - plugga - sova
onsdag: skola - komma hem och äta - plugga - sova
torsdag: skola - musikal - komma hem - plugga - sova
fredag: skola - musikal - komma hem - plugga - sova..
lördag : upp tidigt - cordellsmatch - äta ute med familjens vänner - slappa - sova
söndag : kyrkan - slappa - kyrkan - plugga - sova.
Just nu känner jag mig faktiskt rätt klar här, skulle mycket hellre vilja komma hem. Kanske läsa några av ämnerna i skolan (kan man välja att läsa hälften ett år och andra hälften ett annat?) ta hand om djuren, kanske skaffa ett jobb och upptäcka nya saker.
Just nu känns det som att jag bara väntar tills det känner som att jag har varit här tillräckligt länge för att kunna säga att jag försökt.
Men det känns bara inte som en sak för mig, känns som att.. jag vet inte.
Jag är nog inte utbytesstudent-typen direkt. Här är man så beroende av alla andra, jag saknar friheten att kunna åka vart jag vill, när jag vill.
jag saknar min vardag i sverige. Jag saknar mina vänner, jag saknar min familj, jag saknar mina fina djur, jag saknar ridningen, jag saknar skolan, jag saknar körkortet, jag saknar att kunna göra vad jag vill, jag saknar maten, jag saknar att få skratta på riktigt, jag saknar mitt rum, jag saknar mitt stora fräsha hus, jag saknar att kunna prata med någon - öga mot öga - när livet suger, jag saknar att få vara mig själv till 100%, jag saknar att kunna hitta på sakner med vännerna, jag saknar att somna till svensson svensson, jag saknar min pojkväns snarkningar, jag saknar att behöva gå till stallet fast det är alldeles för kallt, jag saknar hela sverige och jag saknar absolut min pojkvän.
Detta skriver jag inte för att jag har hemlängtan, för just nu har jag faktiskt inte så mycket hemlängtan. Jag känner mig bara så himla på fel ställe..
och just nu känner jag bara " hur lång tid tar det innan man kan säga att man kämpat?"
Jag tror att jag tog det här valet lite för förhastat, för att kolla ifall mamma och pappa skulle låta mig åka. Jag menar, många som åker har drömt om det sedan de var små. Det gick så fort för mig..
Jag känner redan lite att "okej, this is it - nu har jag testat dethär" Känns som jag redan utvecklats massor och fattat lite mer, mest av allt så tror jag att jag förstått hur bra jag egentligen har det. Det är jobbigt att vara här ibland, allt är så olikt det jag är van vid, det jag gillar. När man ska göra familjjära saker här åker man och kollar på cordells träningar, åker på garageloppis och kollar på skräp och allt är så annorlunda mot vad jag gillar.
Jag gillar familjen, trotts att de är lite tråkiga ibland och jag har inte fått några så nära vänner än så att man kan hitta på saker utanför skolan. Så det blir att om det inte är skola, musikalrep eller cordellsträningar så sitter man bara och sitter.
Det är så lätt att skryta om att man ska spendera ett år i usa utan att ens tänka på hur mycket det påverkar än phsykiskt.
Det känns som att jag så mycket hellre skulle vilja hitta på andra saker än att vara här i 34587år till. - förstår ni vad jag menar?
Det är inte min grej att vara här, jag saknar att kunna sätta mig i bastun eller höja temperaturen på elementet när jag fryser. Nu förtiden sover jag med vinterjacka,
huset saknar isoering och mitt ena fönster går inte ritkigt att stänga. jag har försökt täcka för det med strumpor - men det hjälper inte så mycket.
Alla dagar ser lika dana ut ungedär.
alla skoldagar iallfall
måndag: skola - musikal - cordellsträning - plugga - sova
tisdag: skola - musikal - cordellsträning - plugga - sova
onsdag: skola - komma hem och äta - plugga - sova
torsdag: skola - musikal - komma hem - plugga - sova
fredag: skola - musikal - komma hem - plugga - sova..
lördag : upp tidigt - cordellsmatch - äta ute med familjens vänner - slappa - sova
söndag : kyrkan - slappa - kyrkan - plugga - sova.
Just nu känner jag mig faktiskt rätt klar här, skulle mycket hellre vilja komma hem. Kanske läsa några av ämnerna i skolan (kan man välja att läsa hälften ett år och andra hälften ett annat?) ta hand om djuren, kanske skaffa ett jobb och upptäcka nya saker.
Just nu känns det som att jag bara väntar tills det känner som att jag har varit här tillräckligt länge för att kunna säga att jag försökt.
Men det känns bara inte som en sak för mig, känns som att.. jag vet inte.
Jag är nog inte utbytesstudent-typen direkt. Här är man så beroende av alla andra, jag saknar friheten att kunna åka vart jag vill, när jag vill.
jag saknar min vardag i sverige. Jag saknar mina vänner, jag saknar min familj, jag saknar mina fina djur, jag saknar ridningen, jag saknar skolan, jag saknar körkortet, jag saknar att kunna göra vad jag vill, jag saknar maten, jag saknar att få skratta på riktigt, jag saknar mitt rum, jag saknar mitt stora fräsha hus, jag saknar att kunna prata med någon - öga mot öga - när livet suger, jag saknar att få vara mig själv till 100%, jag saknar att kunna hitta på sakner med vännerna, jag saknar att somna till svensson svensson, jag saknar min pojkväns snarkningar, jag saknar att behöva gå till stallet fast det är alldeles för kallt, jag saknar hela sverige och jag saknar absolut min pojkvän.
Detta skriver jag inte för att jag har hemlängtan, för just nu har jag faktiskt inte så mycket hemlängtan. Jag känner mig bara så himla på fel ställe..
och just nu känner jag bara " hur lång tid tar det innan man kan säga att man kämpat?"
godnatt.
Hur tänkte de nu?!
Michelle kom in till mig för ett tag sedan " jag och joel ska bara iväg en sväng, kommer tillbaka snart " De har nu varit borta i 1.5 timme. Varken Cordell eller jag vet vart de tog vägen. Cordell börjar bli hungrig OCH jag också - har inte ätit på 7 timmar och cordell borde nog sova snart eftersom det är skola imorgon..
två timmar har de varit borta nu..
två och en halv timme.. (seriöst. cordell har inte ätit något och måste sova - jag också!!? )
OCH HUNDEN I DETTA HUS ÄR SÅ OUPPFOSTRAD ATT DET FINNS INTE
två timmar har de varit borta nu..
två och en halv timme.. (seriöst. cordell har inte ätit något och måste sova - jag också!!? )
OCH HUNDEN I DETTA HUS ÄR SÅ OUPPFOSTRAD ATT DET FINNS INTE
såna här dagar saknar jag sverige.
när familjen är på trötthetshumör och man kan inte göra något på egen hand.. det suger.
idag vore en perfekt dag att shoppa på förmiddagen, åka förbi candyland på eftermiddagen och sen ligga i soffan och kolla på eva och adam boxen med olle..
ja. idag har jag lite hemlängtan. men det är bara för att jag inte gör något. Men det finns inte så mycket att göra här, när resten av familjen nu sover klockan 4 på eftermiddagen..
idag vore en perfekt dag att shoppa på förmiddagen, åka förbi candyland på eftermiddagen och sen ligga i soffan och kolla på eva och adam boxen med olle..
ja. idag har jag lite hemlängtan. men det är bara för att jag inte gör något. Men det finns inte så mycket att göra här, när resten av familjen nu sover klockan 4 på eftermiddagen..
ang cordell och bråket med joel
det är många av er som undrar hur jag ska göra här med min familj, pga att jag får ta hand om cordell endel och att jag bråkat med joel ang varför jag är här. Många av er har sagt åt mig att byta familj och att prata med min area rep och så. Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken att byta familj, visst vi har kanske inte så bra kemi - vi kanske säger 3-5 meningar till varandra under dagarna (då inte godnatt och godmorgon), och ja - jag tar hand om cordell rätt mycket. Men jag har faktiskt inte ens tänk tanken att byta familj, ja vet att 3 av 5 byter familj, men än så länge upplever jag inte att det är ett måste.
När jag läser om vissa familjer så känner jag mig bara lyckligt lottad faktiskt, finns folk som fått det så mycket värre. Så än så länge stannar jag, börjar jag tycka det är jobbigt att det är stelt (om det nu fortfarande är det) så kanske jag bör överväga det.
Grejen är att ja, ja vet att jag är blyg i början ibland. Men jag har jättelätt och prata med mina vänner här, jättelätt att prata med endel av familjens vänner och sånt. Men sen blir det bara helt tyst när man kommer till familjen. De är inte så påhittiga av sig, alla dagar ser likadana ut. Och får de en tid över, t.ex idag då det bara var kyrkan på morgonen och något möte på kvällen så går joel och sover och cordell sätter igång en film och michelle städar. Så då blir det att jag bara sitter och sitter, antingen vid datorn eller gör läxor eller något sånt.
Men jag är ju här för att leva en amerikans's vardag - inte att ändra deras vardag för att jag ska få hitta på saker hela tiden.
Vi får se hur det hela utvecklas - jag är ju rätt duktig på att uppdatera tycker jag, så ni lär ju få följa rätt mycket.
föresten, ni är så fina. Ni anar inte hur glad man blir när man loggar in på bloggen och upptäcker att någon kommernterat något fint. wow - det kan verkligen förbättra en hel dag här. - HEJA ER!
När jag läser om vissa familjer så känner jag mig bara lyckligt lottad faktiskt, finns folk som fått det så mycket värre. Så än så länge stannar jag, börjar jag tycka det är jobbigt att det är stelt (om det nu fortfarande är det) så kanske jag bör överväga det.
Grejen är att ja, ja vet att jag är blyg i början ibland. Men jag har jättelätt och prata med mina vänner här, jättelätt att prata med endel av familjens vänner och sånt. Men sen blir det bara helt tyst när man kommer till familjen. De är inte så påhittiga av sig, alla dagar ser likadana ut. Och får de en tid över, t.ex idag då det bara var kyrkan på morgonen och något möte på kvällen så går joel och sover och cordell sätter igång en film och michelle städar. Så då blir det att jag bara sitter och sitter, antingen vid datorn eller gör läxor eller något sånt.
Men jag är ju här för att leva en amerikans's vardag - inte att ändra deras vardag för att jag ska få hitta på saker hela tiden.
Vi får se hur det hela utvecklas - jag är ju rätt duktig på att uppdatera tycker jag, så ni lär ju få följa rätt mycket.
föresten, ni är så fina. Ni anar inte hur glad man blir när man loggar in på bloggen och upptäcker att någon kommernterat något fint. wow - det kan verkligen förbättra en hel dag här. - HEJA ER!
kyrkhäng.
(ååh. skrev ett helt inlägg som raderades)
hur som, idag blev det inte kyrkan för än 10:45 - men det gjorde inte mig något. Jag sov gladerligen till halv 9 och kände mig rätt utvilad. Hursom, lyssnade lite på tal, sjöng och hade oss, sen var det picknick igen. Denna gång innomhus då det är regn i luften idag (men ändå ca 17 grader). Vi åt alldelesförmycket och satt och pratade massor innan det blev att dra hem. Ledaren frågade mig om jag skulle komma på teen-mötet i eftermiddag. Tänkte strunta i det först, men sen när vi skulle gå kom sam efterspingande och frågade om jag inte kunde komma - då kunde jag inte säga nej. Sam är nog den trevligaste killen jag mött sedan jag kom hit. Så sjuk klockren grabb. Han är också senior på Maple Valley men vi har dock inga klasser tillsamman - det suger. Men vi brukar äta tillsammans ibland.
Jag gillar kyrkan här, den är rolig, modern, alla är så trevliga och de hittar alltid på saker. Resor gör de också - rätt många. Får se i framtiden hur det blir. Just nu är det inte så många resor än.. Men när det blir kallare så hörde jag ryckten om skidresa.
- den som lever får se!
dagens outfit
kyrkklädd och fin. Hah. Jag får alltid kommenterar om att jag är svartklädd - men jag gillar det.
Michelle
