godnatt babes.
skolans stora ingång typ..
Läser massa bloggar nu på kvällskvisten, jag kan säga att jag redan vet ungefär 15styckna som antingen är hemma i sverige resan eller som iallafall bokat biljett hem.
Och jag vill bara skicka så sjukt mycket kärlek till de allihopa.
- ni anar inte hur svårt det är psykiskt att bara åka iväg, det fattade jag inte själv förän jag kom fram..
amagaaad. klockan är över 10 - måste sova.
(vaknade förövrigt 5 i morse - whaaat?)
Jo men precis och dessutom känner jag att jag redan gör precis allt jag kan för att få ett bra år. Men nu har jag absolut ingen energi kvar.
Det var liksom inget jag plötsligt sa till mina föräldrar, eftersom det var mer en hemlängtan som växte fram för mig och jag berättade om den från första början. Först så sa dom precis som din mamma, liksom skärp dig och ryck upp dig, var positiv och aa... Men nu på senaste tiden har de sett hur dåligt jag verkligen mår och de säger att om jag fortsätter må såhär dåligt hela tiden får jag inte stanna kvar, varken jag eller dom klarar av det.
Jag förstår precis hur du menar. Min värdfamilj är jättegullig. Jag har fått massor av vänner här. Jag gör roliga saker hela tiden. Jag har inget att klaga på. Ändå vill jag bara hem. Det är därför jag är så säker på mitt val också, jag har blivit erbjuden att byta familj och allt men jag orkar inte och det kommer inte bli bättre, för det handlar ju inte om att jag har det dåligt här. Det är bara inte alls som jag tänkt mig och det känns liksom bara som att det inte är något för mig.
Kramar <3
svenska kvällar är bäst! haha
jag var i Idaho Falls, Idaho och jag hade det jättebra tills jag kände att jag verkligen inte var mig själv där. Ingeting var egentligen fel, jag hade vänner och familjen var bra. Men jag kände mig liksom färdigt, Mådde så jävla dåligt och kunde bara inte vara mig själv.. Hur känns allt för dig då? Hoppas du får ett bra år :D
