det är inte bara skola imorgon för min del. Det är även min och olles 8månaders dag. Vi har fram tills nu alltid varit töntiga och firat våra månadersdagar just för att vi visste att dessa dagar skulle komma - då vi satt på två helt olika kontinenter. Men än så länge tycker jag att det går rätt så bra - har ifs bara varit ifrån varandra i 11 dagar. Men det är det längsta vi någonsin varit ifrån varandra under dessa 8 månader. Känns konstigt men ändå känns det så himla bra. Han stöttar mig i alla lägen, han tror på mig och pushar mig. Han är inte barar min pojkvän utan även min allra bästavän. Det känns skönt att ha honom hemma i sverige, att jag vet att han fortfarande kommer vara där när jag kommer tillbaka. Wow. Tänk att ses igen efter 9,5 månader isär - vilken känsla. Jag tror att distans bara är en dålig undanflykt - att distansförhållande inte fungerar. Det beror helt på hur mycket man vill, hur mycket man kämpar, hur mycket men tror och litar på varandra och framför allt hur mycket man älskar varandra.

Och jag älskar honom väldigt mycket.