Det känns, med handen på hjärtat jävligt jobbigt att inte ha någon värdefamilj. Jag menar, om 17 dagar åker de första gänget. De har fått flygbiljetterna, värdefamilj, har börjat packa, säga hejdå till vänner och liksom har det där pirret i magen. Jag (och 40598095andra såklart - stackars oss) sitter här och bara väntar. Vet inte vad jag har för familj så kan inte börja köpa presenter än. Jag kan få min vädefamilj om två timmar eller om en och en halv månad, vet inte om jag kanske åker om 17 dagar eller om 3 månader så jag kan inte börja packa, jag har inte fått några flygbiljetter, inte ens varit på ambassaden och ingenting närmar sig. Man går bara och väntar, nästan glömmer bort vad som komma skall - just för att det inte känns någonting. Det tycker jag suger..