Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt situationen att jag har världens bästa och finaste pojkvän hemma i sverige, och ändå betalar jag sjuka pengar för att åka så långt ifrån honom som möjligt. Javet att det inte är därför jag åkte, men just nu är jag lite senimental (som jag inte ens kan stava - men ni vet vad jag menar)

wow. humörsvängningar i USA - det är inte många som har haft. Iallafall, jag vill bara att alla ni som har era fina pojk/flickvänner vid er. - NJUT. Lägg en lapp i hans/hennes plånbok imorgon där ni skriver "du är fin" - sluta upp och ta varandra för givet. När jag sitter här, ensam i mörkret så ångrar jag allt taskigt jag någonsin gjort mot olle, alla gånger jag tagit honom för givet och alla gånger jag bara tagit ur min illska på honom. Men det är ju lite försent att säga förlåt för det nu. Jag är bara tacksam som fan över att han tycker om mig iallafall. - för vad vore jag utan honom?