lite tankar mitt på dagen, snart är det jul! hjärta

tiden bara rullar flörbi, snart är det jullov, sen sportlov, påsklov sen står man där i slutet av sommarlovet och det är dags att packa. Ska jag vara ärlig så har jag börjat lite smått på packlistan - här har vi en tjej som längtar. Det är så konstigt liksom, skulle nog längta ungefär lika mycket om det skulle vara bara några veckor.

Men det är ett år, det är så himla lång tid. Jag kommer att vara borta i en evighet, kommer att missa min egna klass musikal, kommer att missa julfirandet, massa födelsedagar, massa kvällar på hugo, jag kommer missa en hel del samtidigt som jag kommer uppleva saker som vissa kanske aldrig får uppleva.

Jag kommer ha ett liv i USA, ett helt annat liv där jag kan vara den jag vill och som kommer finnas där sålänge man vill.

Idag grät jag lite påvägen till tandläkaren, det var en blandning av glädje och sorg tror jag man kan säga.
Alltså wow, jag har verkligen de bästa vännerna i hela världen, de är så fina så fina, allihoppa!
Hur i helvete ska jag klara mig utan de i ett helt år? och det känns så himla hemskt att missa deras musikal. Det är nästan så att jag redan längtar efter att komma hem från usa, få gå till skolan och bara WOWOWOWOW, träffa alla som man inte sätt på över 9 månader, och bara hänga här, i världens bästa skola.
Jag har redan börjat lägga märket till småsaker, såna saker som kommer försvinna när jag åker iväg. T.ex. snön, min familj, mina hundar och mina vänner, filmer, mitt rum och att gå nya vägar, se nya saker mm.
Min fina bebis hund, jag saknar henne redan fast senast vi sågs va imorse. Hon följer efter mig vart jag än går och är bara sötast i världen - hur ska jag klara mig utan henne ?! kommer hon känna igen mig när jag kommer tillbaka? o hur kommer mina vänner se ut när jag kommer tillbaka? och hur kommer jag se ut?

bilder på min fina alwa, 4år

Men nu ska vi inte gå fram så långt i tiden, vi har en hel termin på oss, ett helt sommarlov och en annan musikal att sätta upp. och jag ska ta vara på tiden, även fast jag inte kan annat än le när jag tänker på vad jag har framför mig.
vilken grej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback






RSS 2.0